Kategoriarkiv: Vardag
Livet går sin gilla gång
Nej, men på riktigt…?
Drygt tre år höll jag mig borta från den här biten av mitt liv, men så kände jag att det här kunde vara kul att göra igen. Och det hela började med att jag tänkte radera en Spotify spellista, men insåg att länkarna här i bloggen skulle sluta fungera, så jag lade till de enskilda albumen istället. Och så kom jag ihåg att det här var ganska kul, så varför inte ta och försöka ett tag igen. Som vanligt vet jag inte hur mycket jag har att säga som är av någon vikt, men för mig är det inte det som är huvudsyftet.
Mycket har hänt sedan sist, och jag märkte även att det här inte är mitt första försök att göra ett inlägg sen jag slutade skriva här. I Januari 2020 hade jag börjat på ett inlägg för att minnas en legend, en musikalisk inspiration som då hade lämnat oss, nämligen Neil Peart, trummis i mitt absoluta favoritband Rush. Men den gången blev det ingenting av, jag började troligen skriva inlägget och nåt annat kom emellan, så jag glömde bort att jag ens hade börjat. Men nog om det och vidare till saken.
Men…vad är ens saken jag ska vidare till? Förra gången hade jag ingen egentlig röd tråd, det handlade oftast om min vardag, musik, rollspel och lite film och böcker. Vad vill ni läsa om? Jag kan ju köra en Q & A, eller requests.
/H
It’s alive!
Oj, hörni…helt ärligt talat så har jag inte tänkt särskilt mycket på bloggen på väldigt länge. Det är intressant hur man helt kan komma av sig med någonting. Livet fortsätter som vanligt, man kommer in på andra saker och glömmer bort nånting som man tidigare har varit väldigt inne i.
Men Ileea skrev ett inlägg med en lånad bokenkät som fick mig att tänka att det kunde passa här. Och så noterade jag samtidigt två ämnen som jag mer eller mindre har missat helt tidigare här i bloggen, båda två ligger mig dessutom ganska varmt om hjärtat. Det ena är film, det andra är böcker. Så vi börjar med den här listan, så får vi se vart det bär.
1. Vilken typ av bok läser du oftast?
a) Deckare
b) Facklitteratur
c) Romance
d) Skönlitterär roman
e) Biografi
f) Fantasy
g) Science fiction
h) Ungdomsbok
i) Annat
På samma sätt som jag lyssnar på nästan vilken musikstil som helst bara den är bra så läser jag också nästan vad som helst bara det är bra. Jag kommer lätt in i perioder där jag nästan bara läser böcker skrivna av en specifik författare. För tillfället är jag på väg ut ur en period av Stephen King-läsning, innan dess hade jag en period där jag läste böcker av Ulla-Lena Lundberg. Skönlitterära romaner läser jag nog allra oftast, med Fantasy på en god andra plats.
2. Bästa omfång på en bok
a) 247 sidor
b) 447 sidor
c) 647 sidor
En viss bok kanske passar utmärkt som en kort bok på 247 sidor (eller färre), medan en annan kräver 647 sidor (eller fler). Min första känsla var att jag ville svara 447 sidor, men så insåg jag nästan genast att den senaste bok jag läste var betydlig längre än så, och följande bok jag har i mina planer är betydligt kortare. Så det enkla svaret får bli att det beror väldigt mycket på boken.
3. Vilket bokformat föredrar du?
a) Inbunden
b) Storpocket
c) Pocket
d) E-bok
e) Ljudbok
f) Kartonnage
g) Skinnband
h) Danskt band (mjuka pärmar med invikta flikar)
Egentligen föredrar jag inbundna böcker, men som reselitteratur föredrar jag en pocket eller en ljudbok. Jag ville försöka gilla e-böcker, eftersom jag tyckte att det skulle vara praktiskt att ha med sig sin surfplatta med flera böcker i, men jag kommer inte över att känslan av att läsa en bok inte infinner sig när jag läser en e-bok.
4. Litterärt no-no
a) Vika hundöron
b) Låna ut mina böcker
c) Läsa under middagen
d) Vara oförsiktig om omslaget
e) Talspråk i böcker för små barn
f) Talspråk i böcker för vuxna
g) Skriva i böcker
Det är inte okej att vika hundöron i en bok. Det finns få undantag som bekräftar regeln, men i princip är det ett no-no. Läsa under middagen är inte heller okej. Enda gången det är tillåtet är om man är ensam och en deadline närmar sig med stormsteg (kanske ett prov eller en bokrecension). Och för mig är det självklart att vara försiktig om omslaget.
5. Ge exempel på böcker med snygga bokomslag!
Det är ganska stor variation på vilken typ av omslag jag gillar. Men här kommer ett litet urval i alla fall. En tendens är dock att jag gillar ganska mörka och/eller kusliga omslag.
Leo av Ulla-Lena Lundberg
Svarta huset av Stephen King & Peter Straub
Peter Rätz: Nio År Som Undercoveragent av Dick Sundevall
6. Årstid då jag läser allra mest
a) Vår
b) Sommar
c) Höst
d) Vinter
För mig är ljusa kvällar utan minsta tvivel den största anledningen till ökad läsning på sommaren. Visst kan man ha en bra läslampa andra tider på året, men det är ändå inte riktigt samma sak som naturligt ljus. Och under hösten lever jag ännu kvar i sommarens läsning, så jag fortsätter av bara farten.
7. Drömyrke i bokbranschen
a) Författare
b) Förläggare
c) Formgivare
d) Förlagschef
e) Försäljare (bokhandel)
Författare eller formgivare skulle i och för sig vara väldigt roligt, jag tror bara inte att jag har förutsättningarna för någondera. Men frågan handlade trots allt om drömyrke, så drömma kan jag ju…
8. Du letar efter en riktigt bra bok, vilket förlag kan du lita på har just den boken?
Jag har aldrig fäst någon uppmärksamhet vid förlaget när jag har läst böcker. Så jag kan inte ur minnet nämna ett enda som jag vet att de ger ut böcker som jag gillar att läsa. Efter en snabb kontroll kunde jag konstatera att Bra Böcker, Bonniers och Norstedts fanns bland de senaste böcker jag har läst.
9. Är det någon typ av språk du har svårt för i böcker?
a) Ålderdomligt språk
b) Övertydligt språk
c) Erotiskt språk
d) Sentimentalt språk
e) Slangspråk/jargong
Oberoende av vilken typ av språk det handlar om måste författaren kunna skriva på det språket, annars blir det bara fjantigt. Men som regel har jag ganska svårt för övertydligt språk, erotiskt språk och slangspråk eller jargong.
10. Hur ofta ger du bort böcker i julklapp?
a) Nästan alltid, det är roligt att hitta den perfekta boken för en viss person
b) Nu tänker jag faktiskt ge upp, alla är konstigt nog inte lika stora bokälskare som jag själv
c) Bara till personer jag vet uppskattar böcker
d) Gärna till personer som jag tycker borde läsa mer
Det känns som en ganska svår – för att inte säga omöjlig – uppgift att veta vad mina vänner läser, om det inte handlar om personer som läser allt. Eller personer där jag faktiskt känner till vilken boksmak de har. Därför är det alltför sällan som jag ger bort böcker i julklapp. Vilket är lite synd, själv läser jag gärna böcker som jag får i julklapp. Dels för att personen jag fått den av antagligen ser mig som en läsare av just den boken, dels för att det ger en omväxling i vilken sorts böcker jag läser. Relativt ofta när jag får böcker så är det böcker som jag troligen inte skulle välja själv.
11. Vad är viktigt när du väljer en bok till dig själv?
a) Handlingen
b) Språket
c) Att hålla sig uppdaterad om snackisarna
d) Stämningen
e) Att det är en bok av en ny, intressant författare
f) Att det är en bok av en favoritförfattare
g) Att det är ett snyggt omslag
Handlingen, språket och stämningen är de tre allra viktigaste faktorerna när jag väljer böcker. Visserligen kan favoritförfattare, nya och intressanta författare, snackisarna eller omslaget locka mig mot en viss bok, men uppskattar jag inte handlingen, språket eller stämningen glömmer jag alltför fort bort att läsa boken till slut och den blir liggande, tills jag slutligen väljer att inte läsa den alls.
12. Jag ser fram emot nästa bok av…
Oj…nu blir jag tråkig. Jag har tre ganska stora favoritförfattare; Stephen King, Ulla-Lena Lundberg och Jan Guillou. När det gäller Stephen King ser jag nästan alltid fram emot hans nya alster, Ulla-Lena Lundberg och Jan Guillou är jag inte lika entusiastisk varje gång jag får nys om att någonting nytt är på gång. Med andra ord var det en ganska lätt fråga med ett kort svar som jag lyckades svamla en hel massa extra struntprat om. Det korta svaret är alltså Stephen King.
Jag har en plan
Det börjar vara mycket nu. För tillfället har jag mitt vanliga heltidsjobb och en timanställning på ett annat jobb. Utöver det har jag några styrelser som jag sitter med i. Förra veckan blev det 50+ arbetstimmar plus ett ganska långt* styrelsemöte. I dag blir det cirka 11 timmar plus en genomgång med företrädaren på min post i nämnda styrelse, så jag får närmare insikt i vad posten innebär. Principen förstår jag nog, men hur det har gjorts i praktiken är en annan sak. Jag vill ogärna uppfinna hjulet på nytt om det redan finns ett fungerande hjul.
Till saken hör att jag inte ens hade tänkt ställa upp i den här styrelsen, men om inte jag tar mitt ansvar som medlem i föreningen, vem ska då göra det? Därmed inte sagt att jag var helt motvillig att ställa upp, det är bara – det där vanliga – tiden som är problemet. Och jag tar definitivt min uppgift på fullt allvar, vilket jag även annars brukar. Det var också orsaken till min tvekan över att alls ställa upp. Jag vill inte göra ett halvdant arbete, och när jag ställer upp i en styrelse vill jag inte göra det på bara ett år, det ser jag som nästan onödigt. För det krävs längre tid än så för att riktigt komma in i systemet.
Men tillsvidare går allt bra, hoppas det håller i sig.
/H
*Allt är förstås relativt, men det blev en hel del längre än jag hade räknat med i alla fall.
Osakligheter
Främst med anledning av några händelser de senaste dagarna, men även en observation som jag har reflekterat över redan innan det. Det blir debatt på nätet (oftast, men det händer även till viss del i andra medier, och till och med i verkliga livet), folk är av olika åsikt. Du tycker inte som jag, jag tycker inte som du. Agree to disagree*, tänker jag då. Eller argumentera sakligt för att se om det finns någonting den andra parten har tänkt på, men inte jag (och vice versa). Hur som helst ser jag det som en självklarhet att behandla andra människor med respekt, oberoende av deras åsikter. Men debatterna blir ofta fort inflammerade och då bär det av. Personangrepp, osakligheter och oförskämdheter åt höger och vänster.
Vad i all världen är det som gör att folk anser sig ha rätt att gå till osakligheter bara för att man råkar vara oense om någonting? Det som skrämmer mig lite är att det här har blivit så vanligt. Det spelar ingen roll om man har bra argument eller inte, man kan ändå bli avfärdad mer eller mindre direkt med osakligheter. Man är en idiot, tönt, dum i huvudet eller motsvarande. Varför? Jag tror att det har blivit vanligare i och med vårt informationssamhälle, hur konstigt det än kan låta. Vi får så mycket information om allt mellan himmel och jord så vi måste välja vad vi tar till oss. Och förstås tar vi då till oss sådant som överensstämmer med våra värderingar, medan vi upprörs av sådant som går emot våra värderingar, och så avfärdar vi det. Till en viss del karikerat, förstås, men delvis sant.
Tror jag i alla fall.
Peace!
/H
*Att vara överens om att man är oense
Overcoming Procrastination
Jag har redan hunnit jobba ett tag efter semestern. Det skulle vara kul att komma igång med bloggandet igen, men än så länge har så mycket annat hänt, så jag har faktiskt ärligt talat inte hunnit. Där hemma har vi tapetserat om i hallen och vardagsrummet. Det blev sisådär en miljard gånger snyggare än det har varit ända sedan det senast blev tapetserat där. Och äntligen fick jag kopplat TV:n till stereon så vi får bättre ljud. Ärligt talat var resten av familjen lika glada som jag över att få bättre ljud. Det är inte så mycket volymen jag har varit ute efter, mera fylligheten och kvaliteten.
Ända tills förra veckan försökte vi planera klart ett lajv som var tänkt att äga rum helgen 10-12.10. Vi planerade och hittade sist och slutligen den ultimata lokalen för lajvet. Tyvärr var det för många som hade fått förhinder, så vi hamnade efter moget övervägande att inhibera lajvet helt. Fast vi har inte gett upp det helt ännu, det blir troligen bara att flytta det till ett senare tillfälle. Den lilla fördelen med det här är förstås att jag fick aningen mindre att göra än det var tänkt.
Semestern var givande och kändes faktiskt betydligt längre än fyra veckor. Jag hann med ett läger, inklusive en liten olycka under en volleybollmatch (jourläkaren trodde först att nyckelbenet kunde vara antingen ur led eller sprucket*), två spelningar (på Åland), träffa många gamla och nya vänner och så vidare. Under semestern berättade också min bror om någonting som hette Turf som lät intressant. En app till smarttelefonen, där man med hjälp av GPS tar sig till s.k zoner som man ska ta över. Det lät lite komplicerat, men i början av den här månaden tänkte jag äntligen att jag skulle prova på det här. Det är riktigt roligt, tycker jag själv. Jag får lite mer motion än jag normalt brukar få (i mitt ganska stillasittande liv) och jag får se intressanta platser som jag troligen aldrig annars skulle besöka. Mitt enda lilla problem är att jag för närvarande är ensam i regionen ”Länsi- ja sisäsuomi”**, så jag har inget omedelbart motstånd här. Men senast jag kollade står jag mig ganska bra i konkurrensen i Finland i alla fall, för då var jag på femte plats. Och skulle det bara komma fyra till spelare i ”Länsi- ja sisäsuomi” så skulle jag kunna bli regionlord… 😉 Roligt spel är det i alla fall, och utöver motionen är det ganska beroendeframkallande. Dessutom är communityn ganska trevlig. Pröva gärna på själv…
Själva rubriken får jag faktiskt återkomma till en annan gång, det jag hade tänkt skriva om egentligen kom jag helt av mig med.
/H
*Det blev faktiskt röntgen och allt, men det var inget fel med nyckelbenet. Troligen bara något med ledbanden.
**Åtminstone hade de inte skrivit ”soumi” som svenskarna så ofta har en tendens att göra…
Go, Finland!
Eftersom Finland tog sig vidare från kvartsfinalen i ishockey-VM ser jag ut så här på jobbet i dag. Har man lovat så har man. Jag kunde förstås ha sett lite gladare ut på min bild, men hey ho…
/H
Kör om eller håll avståndet
Till alla som kör alldeles för nära framförvarande bil i trafiken, med den påföljd att ni äventyrar både er egen och andras säkerhet. Ni som kör så nära att andra som vill köra om måste köra om åtminstone två, men ibland många flera bilar på en gång för att alls komma om. Ni som kanske tycker att ni har all tid i världen att reagera om bilen framför måste panikbromsa för någonting:
Kör om eller håll avståndet
Kör om eller håll avståndet
Kör om eller håll avståndet
Har ni förstått?
Jag har förresten en teori. Eller ja, egentligen är det väl bara en hypotes ännu. Ju bättre bilar vi har, desto närmare framförvarande tycker förarna att de kan köra. För om bilen framför bromsar hinner de nog bromsa (vilket förstås inte är sant). Och om de vill köra om är det bara att trycka gaspedalen i botten så går det på nolltid att ta sig förbi (vilket inte heller är sant). Och skulle det till äventyrs gå så illa att det blir en krock så har man bilbälte och krockkuddar, numera finns ju krockkuddarna dessutom på alla tänkbara sidor. En bekant tyckte att man skulle kunna sätta fast en järnstång som sticker ut ur mitten av ratten i stället, då kommer nog folk att börja köra försiktigare. Självklart skulle det vara att driva saken till sin spets (no pun intended), och en helt förkastlig idé i verkligheten, men det får en i alla fall att tänka efter lite.
Jag sade ju häromdagen att jag nog snart skulle börja gnälla på trafiken igen…
/H
Allt detta bara för att jag ännu en morgon hamnade bakom ett antal bilar som nog aldrig har hört om tresekundersregeln, eller så trodde det att regeln innebär att tre bilar ska rymmas inom en sekunds intervall…
Kaffe!
Tänkte fresta mina läsare lite med en skön bild.
Det är dags för dagens första kaffe…
/H
Graaaah!
Gaah! Aaargh! Graaaah!
Det är det utdöda språket grottmanniska och betyder i praktiken helt enkelt att jag är väldigt störd. Mer än så tänker jag inte säga här. Men bara för det får ni lite metal här, det finns absolut ingen bättre musikstil för att få mig lugnare igen.
/H
Hej, jag läser din blogg
Förra fredagen gick jag på loppis. Där såg jag en person vars blogg jag följer. Jag vågade inte hälsa den här gången heller (jag har sett bloggaren redan en gång tidigare på samma loppis). Det här fick mig att fundera lite. Jag känner egentligen relativt få av dem som läser min blogg. Samtidigt känner jag egentligen ganska få av dem vars bloggar jag läser. Själv skulle jag bli jätteglad om någon som läser min blogg skulle hälsa på mig ute på stan och säga att de läser min blogg. Så varför gör jag inte det själv? Det är snart tre år sedan jag började blogga och jag har träffat två andra bloggare som jag inte kände från tidigare. Den ena råkade nämna att hen var ute efter en skiva som jag råkade ha och gärna skulle göra mig av med, så vi kom överens om att träffas så jag kunde överlämna skivan. Den andra jobbade i en butik som jag brukade besöka ibland, och efter att ha sett personen där några gånger hälsade jag till slut.
Så vart vill jag komma med det här? Jo, att jag ska försöka bättra mig och faktiskt hälsa på bloggare jag träffar IRL. Samtidigt vill jag uppmana personer som läser min blogg att inte vara rädda för att hälsa på mig om ni råkar se mig på stan.
Kanske vi ses någonstans…
/H
It’s alive!
Åtminstone lite. Jag tänkte i alla fall göra ett försök att börja på igen. Det kanske inte blir inlägg så ofta nu i början, men vi får se. Det visar sig väl med tiden. Ett inlägg till tänkte jag i alla fall göra i dag. Visst, jag kunde ha satt ihop det med det här inlägget, men jag ville hellre ha det skilt.
Har ni alla haft det bra under min frånvaro? Jag hoppas det i alla fall. En riktigt god fortsättning på den här veckan önskar jag er i alla fall.
/H
Let it die
Just nu har jag ett litet bloggproblem. När jag ska skriva inlägg så blir det antingen bara svammel (ännu mera svammel än vanligt) eller så blir det alldeles för personligt. Jag hade redan ett ganska långt inlägg nästan färdigt innan jag beslöt att det var för privata saker jag skrev om. Egentligen har det här problemet funnits redan ett tag, men nu har det vuxit.
För att göra en lång historia kort har jag i alla fall kommit till slutsatsen att bloggen får lov att sätta sig i baksätet från och med nu. För obestämd framtid, kanske utan att någonsin få komma fram i förarsätet igen. Jag kommer alltså inte att skriva inlägg här på ett tag. Tiden får utvisa om jag alls kommer tillbaks. Vi kanske ses någon gång längre fram i tiden.
Vill man absolut nå mig så finns jag på Facebook eller så kan man skicka mail åt mig på Gary.L.Grape(a)gmail.com. Fast just nu finns det inget mer att säga än hejdå.
/H
Språkförbistring och stress
I dag fick jag se det här när jag gick in på mitt konto här på WordPress: ”You registered on WordPress.com 1 year ago! Tack för att du använder WordPress.com. Fortsätt skriva bra inlägg!”
Das ist kunnon språkförbistring right there 😀 Dessutom vill jag påstå att frasen fortsätt skriva bra inlägg känns lite mal placé. För att kunna fortsätta skriva bra inlägg måste man väl ha skrivit bra inlägg till att börja med, eller hur?
I går kunde jag konstatera att det nog måste vara alltför stressigt på jobbet om man mitt under den stressigaste stunden märker att man har hjärtklappning. Jag kan inte ens uttrycka i ord hur skönt det ska bli med helg efter veckans jobb.
Så, happy WordPress anniversary på mig, nu får det räcka med klagosången för den här gången.
/H
Det här måste vara första gången jag har klämt in fem språk i ett och samma inlägg.
Bloggsaknad
Just nu saknar jag x3m-bloggarna lite mer än vanligt. Även om jag trivs ganska bra med att blogga på wordpress så är det definitivt inte lika intimt som det var på x3m. Åtminstone jag fick mycket mer inspiration där än jag får här. Det var mycket lättare att haka på någonting som någon annan skrev där. På sätt och vis kändes flytten av mitt bloggande från x3m till wordpress som att bli vuxen och flytta hemifrån. Med den skillnaden att man kan besöka sitt barndomshem när man flyttar hemifrån. Nu försvann allt det på en kort sekund och vi som bodde där blev tvungna att hitta nya hem på kort varsel.
Urban dictionary är förresten en sida som är rolig att kolla vissa definitioner på. I dag sökte jag efter en definition på prokrastinering (eng. procrastination) och hittade beskrivningen/exemplet
Procrastination: I’ll put up a definition later/I’ll put up an example later.*
Med anledning av detta kommer här en länk som jag ska läsa sen nån gång när jag hinner… 😉
/H
*Vilket alltså betyder:
Prokrastinering: Jag lägger in en beskrivning senare/Jag lägger in ett exempel senare.
Hej på er
Jag hade ju inte tänkt att det skulle bli så här glest mellan blogginläggen bara för att jag sade att jag skulle hänga mindre på nätet. Men ärligt talat har det varit skönt att ha en mindre aktiv period. Jag har haft ett liv. Även om det livet har varit hektiskt och jag inte har haft många lugna stunder. Men tänk hur det skulle ha varit om jag utöver det skulle ha hängt massor på nätet. Det säger väl sig självt, jag hade nog inte haft särskilt mycket energi kvar.
Även när jag inte har skrivit någonting här tittar jag ibland lite snabbt om någon har kommenterat eller så, jag ser att det är rätt så många som har tittat in på min blogg även nu när jag inte har skrivit någonting. Det värmer, ska ni veta. Jag tror dessvärre att det kommer att vara lite glest mellan mina inlägg ännu en tid framöver. Men varen tålmodiga, i som trängtar. Bloggen tar inte slut ännu på länge.
/H
Glad och så
Jag har precis varit och hälsat på en väninnas barn som är på en av bäddavdelningarna, det var riktigt roligt att se att han mådde ganska bra. Han har tydligen varit ganska dåligt i skick och inte ens orkat sitta upp i sängen, men i dag när jag besökte honom satt han inte bara upp i sängen, han höll på med sin laptop också. Jag inbillar mig att det kanske inte är en så stor sak för varken honom eller mig om jag besöker honom eller inte, men själv skulle jag i alla fall bli glad om någon bekant kom och hälsade på mig om jag låg på sjukhus. Och jag tror att det påskyndar tillfrisknandet att bli glad.
In other news: Jag är riktigt glad, för jag gjorde precis färdigt en beställning som jag var rädd att inte skulle bli av på länge än. Jag var nämligen rädd att ärendet ännu skulle ligga i marknadsdomstol. Men det kom aldrig ens dit, så jag är otroligt stolt och glad. Nämnde jag redan att jag är glad? Glad är precis vad jag är.
/H
Ta sig i kragen lite kanske…?
Nu är jag så där jättetrött igen. Ibland känns det som om jag inte skriver om nåt annat här i bloggen. Jag funderar allvarligt på att ta en internetfasta. Och varför inte en matfasta också. Jag har fallit tillbaks i ett mer ohälsosamt leverne sedan sommaren, så jag kunde verkligen ta och skärpa till mig lite på den punkten. Jag kan inte längre minnas när jag senast motionerade. Och då menar jag inte motionerade som i att gå ut med hundarna på promenad, det räknas inte riktigt. För även om man rör på sig då så är det ju inte särskilt intensivt eller ansträngande. Men nu får det nog vara slut på ursäkter.
And I’m so tired
Tired of feeling sorry for myself
And I want more
/H
Dudelidej
Min onda rygg vill inte riktigt ge med sig. Jag är övertygad om att det beror på min säng, där fjädrarna börjar ge upp. I går morse vaknade jag med väldigt ont i ryggen, det kändes som om jag hade kramp i hela ryggslutet. S kände på min rygg och bekräftade att det kändes så på utsidan också. I natt sov jag alltså igen på vardagsrumsgolvet på en madrass. I eftermiddag ska S och jag försöka hitta nya sängar. Att sova på en madrass på vardagsrumsgolvet funkar i och för sig bra som temporär lösning, men i längden är det nog ingen höjdare.
På jobbet är tempot sanslöst. Mitt i allt det här ska man fundera på hurdan julfest vi vill ha för vår avdelning. Om vi alls vill ha någon julfest. Så länge jag har jobbat här har vi inte haft någon. Året innan jag började lär de ha haft en, då kom det fyra personer. Tråkigt, tycker jag, men kanske inte helt oväntat. Jag har haft god lust att ge ett förslag som man kan rösta på, men jag tror inte att det skulle uppskattas. Mina sarkastiska förslag brukar inte uppskattas här.
/H
Tjo och tjim
I går kväll kunde jag inte somna i min egen säng, för jag hade ont i ryggen. Det som brukar hjälpa bäst då är att ta en madrass och lägga sig på vardagsrumsgolvet, så det gjorde jag. Men jag har fortfarande ont i ryggen, så jag får väl lov att fortsätta med det här i några nätter. Och jag vet nog precis varför jag har ont i ryggen den här gången, men jag kunde inte undvika det.
Men trots min onda rygg så kunde jag i alla fall sova ganska gott, så jag är hyfsat utvilad. Vilket är rätt så nödvändigt för att orka med allt jobb. Just nu är det inte ens prokrastinerande som gör att jag inte får saker gjort, det är bara det att jag har för mycket, så jag hinner inte med allting. Och jag som i min enfald trodde att det skulle bli mindre mot slutet av året. Tji fick jag.
/H
Gary L Grape 