Work it!

I dag har jag nästan bara suttit i möten hela dagen. Det var knappt att jag hann gå på lunch ens. Det är verkligen svårt att hålla sig från att äta godis när man dels är hungrig och dels stressad. Men det ska nog gå, det måste det göra. Och nu är det verkligen dags för kaffepaus, men jag måste bara få gnälla lite först.

Och när jag kommer hem i dag måste vi öva med familjebandet. Nästa helg har vi en spelning och vi har nästan inte övat alls sedan den förra spelningen för väldigt länge sedan. Vi har dessutom åtminstone två nya låtar som vi har tänkt ta på den här spelningen, så det är ännu viktigare att vi faktiskt övar.

Äh, fuck this. Nu går jag på kaffe och lugnar mig lite en stund.

Nu får det räcka…

Nu är det nog dags för en godisstrejk igen, tror jag bestämt. Det har blivit alldeles för mycket godis den senaste tiden, och det där med att dra ner på mängden har aldrig riktigt funkat för mig. Det är betydligt enklare att ha en on/off-policy än att ha en begränsad mängd. Och det gäller i stort sett allting. För min del alltså, för någon annan kanske det funkar bra med en begränsad mängd.

Nu känner jag att min hjärna kommer att börja stänga ner alla funktioner om den inte får mat, så det är väl bara att ge den mat då. Annars sitter jag här utan en fungerande hjärna, och det kunde bli lite svårt att sköta jobbet ordentligt i så fall.

/H

Äh…

I dag insåg jag äntligen mina begränsningar och hoppade av ett projekt som jag hade anmält intresse för. Tiden räcker helt enkelt inte till. Det känns ganska skönt att ha tagit det beslutet, alltför ofta hänger jag bara kvar och tänker att det nog fixar sig på nåt sätt. Men den här gången skulle det inte ha gjort det, så enkelt är det.

Och så har vi fått sjuka mängder gott vid kaffet i dag, grisar, en tårta, kex, wienerbröd och "godis". Jag smakade på godiset. Jag åt också upp godiset. Det var det tydligen inte alla som gjorde. Men fy tusan vad starkt det var! Har någon annan råkat ut för "Poppamies Lempeä Vadelma"?

/H

D’uh!

Snart är redan den andra arbetsdagen efter semestern till ända. Det är som vanligt inte klokt vad tiden går fort. Och i dag ska det bli kul att komma hem och höra vad Z och W säger om årets första skoldag. Framför allt W, han har alltså börjat i högstadiet i dag. Fast innan jag åker hem måste jag utföra några ärenden. Och innan dess måste jag förstås göra det sista på jobbet innan jag kan åka hem, d’uh!

I och med att arbetet börjar igen konstaterade jag att det är en bra tidpunkt att åter igen ta en liten paus i godisätandet. Sommaren innebär för min del ganska lösa tyglar med godis. Framför allt i och med våra resor till mina föräldrar på Åland. Där handlar man nästan per automatik en massa godis som man sedan klämmer i sig ute på stugan. Nå, i ärlighetens namn har vi faktiskt inte ätit så mycket godis där i år, och dessutom körde jag ganska mycket med motorsågen då. Men det hindrar ändå inte att jag tar en paus nu. Jag borde kanske komplettera det med att börja med någon fysisk aktivitet också. Typ att börja simma igen, eller nåt…

/H

Resistance is futile

Mannen satt försjunken i andra tankar, i sin bil på väg hem från jobbet.

Choklad är gott, allt motstånd är meningslöst.

tänkte han medan han tuggade på en Twix.

/H

Jag föll

Idag kunde jag inte hålla mig när jag lämnade tillbaka fyra filmer till Filmtown, så jag köpte lite banan- och jordgubbsskumgodis. Inte riktigt bra, men det är väl bara att ta ny tag med godisstrejken.

/H

Godisgodisgodisgodis

Usch vad jag är godissugen! Allra helst skulle jag vilja ha en alldeles färsk King Size Tupla, mjuk och saftig. Men det finns ett inte alldeles obetydligt problem: Att jag just nu godisstrejkar. Så vad gör man då? Bryter strejken eller biter i det sura äpplet och låter bli att köpa godis?

En kaffe måste jag i alla fall få i mig snarast, orken för dagen börjar vara på upphällningen.

/H