Overcoming Procrastination

Jag har redan hunnit jobba ett tag efter semestern. Det skulle vara kul att komma igång med bloggandet igen, men än så länge har så mycket annat hänt, så jag har faktiskt ärligt talat inte hunnit. Där hemma har vi tapetserat om i hallen och vardagsrummet. Det blev sisådär en miljard gånger snyggare än det har varit ända sedan det senast blev tapetserat där. Och äntligen fick jag kopplat TV:n till stereon så vi får bättre ljud. Ärligt talat var resten av familjen lika glada som jag över att få bättre ljud. Det är inte så mycket volymen jag har varit ute efter, mera fylligheten och kvaliteten.

Ända tills förra veckan försökte vi planera klart ett lajv som var tänkt att äga rum helgen 10-12.10. Vi planerade och hittade sist och slutligen den ultimata lokalen för lajvet. Tyvärr var det för många som hade fått förhinder, så vi hamnade efter moget övervägande att inhibera lajvet helt. Fast vi har inte gett upp det helt ännu, det blir troligen bara att flytta det till ett senare tillfälle. Den lilla fördelen med det här är förstås att jag fick aningen mindre att göra än det var tänkt.

Semestern var givande och kändes faktiskt betydligt längre än fyra veckor. Jag hann med ett läger, inklusive en liten olycka under en volleybollmatch (jourläkaren trodde först att nyckelbenet kunde vara antingen ur led eller sprucket*), två spelningar (på Åland), träffa många gamla och nya vänner och så vidare. Under semestern berättade också min bror om någonting som hette Turf som lät intressant. En app till smarttelefonen, där man med hjälp av GPS tar sig till s.k zoner som man ska ta över. Det lät lite komplicerat, men i början av den här månaden tänkte jag äntligen att jag skulle prova på det här. Det är riktigt roligt, tycker jag själv. Jag får lite mer motion än jag normalt brukar få (i mitt ganska stillasittande liv) och jag får se intressanta platser som jag troligen aldrig annars skulle besöka. Mitt enda lilla problem är att jag för närvarande är ensam i regionen ”Länsi- ja sisäsuomi”**, så jag har inget omedelbart motstånd här. Men senast jag kollade står jag mig ganska bra i konkurrensen i Finland i alla fall, för då var jag på femte plats. Och skulle det bara komma fyra till spelare i ”Länsi- ja sisäsuomi” så skulle jag kunna bli regionlord… 😉 Roligt spel är det i alla fall, och utöver motionen är det ganska beroendeframkallande. Dessutom är communityn ganska trevlig. Pröva gärna på själv…

Själva rubriken får jag faktiskt återkomma till en annan gång, det jag hade tänkt skriva om egentligen kom jag helt av mig med.

/H

*Det blev faktiskt röntgen och allt, men det var inget fel med nyckelbenet. Troligen bara något med ledbanden.
**Åtminstone hade de inte skrivit ”soumi” som svenskarna så ofta har en tendens att göra…