Främst med anledning av några händelser de senaste dagarna, men även en observation som jag har reflekterat över redan innan det. Det blir debatt på nätet (oftast, men det händer även till viss del i andra medier, och till och med i verkliga livet), folk är av olika åsikt. Du tycker inte som jag, jag tycker inte som du. Agree to disagree*, tänker jag då. Eller argumentera sakligt för att se om det finns någonting den andra parten har tänkt på, men inte jag (och vice versa). Hur som helst ser jag det som en självklarhet att behandla andra människor med respekt, oberoende av deras åsikter. Men debatterna blir ofta fort inflammerade och då bär det av. Personangrepp, osakligheter och oförskämdheter åt höger och vänster.
Vad i all världen är det som gör att folk anser sig ha rätt att gå till osakligheter bara för att man råkar vara oense om någonting? Det som skrämmer mig lite är att det här har blivit så vanligt. Det spelar ingen roll om man har bra argument eller inte, man kan ändå bli avfärdad mer eller mindre direkt med osakligheter. Man är en idiot, tönt, dum i huvudet eller motsvarande. Varför? Jag tror att det har blivit vanligare i och med vårt informationssamhälle, hur konstigt det än kan låta. Vi får så mycket information om allt mellan himmel och jord så vi måste välja vad vi tar till oss. Och förstås tar vi då till oss sådant som överensstämmer med våra värderingar, medan vi upprörs av sådant som går emot våra värderingar, och så avfärdar vi det. Till en viss del karikerat, förstås, men delvis sant.
Tror jag i alla fall.
Peace!
/H
*Att vara överens om att man är oense
Gary L Grape 
Delvis håller jag med. Debatten på nätet har en fränare utgångspunkt med en grundtanke om rätten till personliga påhopp, där sakkunskapen är långt borta. Så går det väl när var och en var, som inte har insikt i saker får uttala sig. Läs en nyhet på svenska.yle.fi, oavsett vad det gäller så kommer nog inflikandet att allt är finlandssvenskarna/SFP:s fel. Det lönar sig helt enkelt inte att läsa nätkommentarer, för man blir bara ledsen. Om man inte är väldigt tjockhudad.
Nu syftar ju din kolumn säkert på det som skett i en församling i Helsngfors. Personligen tycker jag i detta fall att de litet har sig själva att skylla, för att de överhvuudtaget vägrar diskutera saker och ting, många av de mer konservativa i kyrkan. Ofta upplever de mer konservativa som jag diskuterat med sig som de enda rättrogna och fördömer alla andra. Och fördömandet hör inte hemma enligt mig i den kristna världen. Så är det bara. Acceptans och kärlek ja, fördömande nej. Det gör inte att jag går ut och kallar dem för idioter, eftersom jag försöker tänka att jag då i min tur bör vara mer accepterande, men visst känns det mycket olustigt när jag vet att det finns de som tycker att min tro är fel när jag väljer att omfatta människor som de inte gör. Sedan att diskussionen om kvinnopräster ännu är så aktuell inom det ”toleranta svenskfinland” så ser jag nog mest som ett stort skämt. Om man inte på 30 år kunnat inse faktum och vill utesluta hälften av jordens befolkning från ett arbete, så tycker jag nog att man är skrämmande konservativ.
Det som nämnts tidigare + en starkare individualism. ”Det är jag som tycker! Min åsikt! MIN världsbild! Jag! Jag! Jag!”. Dessutom har folk ett allt kortare uppmärksamhetsspann. Vi läser mikrobloggar och andra korta meddelanden. Det ska gå snabbt, vilket gör att allt färre har tålamod att sätta sig ned och reda ut mer komplicerade sammanhang och koncept.
Eftersom många tar åsiktsfriheten på så stort allvar (vilket den också borde, man måste ha rätt att yttra sin åsikt) och blandar ihop sina åsikter med fakta och uppfattar därmed motargument som ett påhopp på deras världsbild och förlängningen dem själva som personer, lite som det beskrivs bl.a. här: http://magasinetneo.se/artiklar/krankta-av-fakta/
”Slutsatsen av alla dessa självupplevda erfarenheter är att kunskap och fakta blir alltmer ointressanta i den samhälleliga kontexten. Åsikt väger tyngre än insikt. Genom att uttala dig på ett sådant sätt – även om det sker mot bakgrund av solid vetenskap – att du går emot andras åsikter hamnar du i en situation att du per definition kränker dem. Obehaglig kunskap transformeras till kränkande åsikt.”